Jag gick upp tidigt. Kaffe, underställ, byxor, jacka, pjäxor – nästan en rutin. Den kalla luften stod stilla och det var nästan helt tyst, förutom några fåglar som försiktigt försökte väcka dagen med sina röster.
Vid liften var det tomt, några minuter kvar tills de skulle öppna. Jag tittade på den vackra manchestersnön på backen och tänkte: ”Det här blir en härlig dag.”
Och det var det. Det var igår.
Nu sitter jag på bussen till jobbet och försöker återskapa den känslan på en måndagsmorgon. Skulle jag vilja förlänga skidhelgen? Visst! Men det är också en bra känsla att nu ska jag jobba, göra nytta, påverka världen på mitt lilla sätt. Vad kan jag göra idag för en bättre imorgon?